Jag är hemma från jobbet idag...sjuk..
Lite feber och ont i halsen och snorig..
Inte nåt att yvas över precis men för mig är det här nåt alldeles speciellt..
För första gången på sådär 20 år har jag ringt till jobbet och sagt att jag inte kommer för att jag är SJUK
Kan ju då bero på att jag inte haft nåt "jobb" att ringa till..det har ju mer varit så att man kraxat till gubben på môrran att han minsann får ta lagårn själv idag..eller så har man tvingat sig ut och gjort det nödvändiga ändå..
Som den där gången för många år sen när vi hade influensa hela familjen..vi låg utslagna kors o tvärs på soffor och madrasser i vardagsrummet och fixade inte så mycket mer än att få i oss själva och ungarna mat såpass att vi klarade livhanken..
Och att ge djuren mat och mjölka..
Man gick omkring i feberyra i lagårn och hade inte riktigt markkontakt..minns att man gick med "höga knän" för man var så yr att avståndsbedömningen till golvet var lite si o så med..
Hmm...jag hade tidigare uttryckt åsikten om att:
-"Antingen är folk väldigt sjåpiga eller så har jag aldrig haft influensa"
Eeehh...jag hade aldrig haft influensa..
Har faktiskt inte haft det senare heller..och det är jag rätt glad för..
Så det känns lite futtigt att ringa sig sjuk för en alldeles vanlig förkylning...men jag tänkte att det kanske inte skulle skada att få vila sig lite när man har feber..
När man nu kan..
Men lite dåligt samvete har jag...
Fast jag vet att det också är rätt så sjukt...
Så jag sjukanmäler härmed mitt dåliga samvete och går och lägger mitt värkande huvud en stund med ett gott samvete som huvudkudde..