Älskade golvbrädor..

I somras, efter LIAn på Koster så var jag ledig i tre veckor..

Jag hade väl egentligen tänkt att ägna de tre veckorna åt att komma ikapp i trädgården...hmm...nu blev det inte så...

För jag fick plötsligt för mig att flytta kontoret upp på andra våningen och när jag nu ändå hade burit bort lite möbler så kunde jag väl lika gärna flytta på lite fler...

Så det gjorde jag..

Och då kunde jag ju fläka ut golvmattan och masoniten under i halva rummet åt gången...

Så det gjorde jag...
                                   

 Äntligen!!!Mitt skurgolv!!!
Det var ju bara ett rent nöje att ligga på knä i ett par dar och skura bort femtio års skit på golvbrädor som förmodligen är lika gamla som huset..
Alltså från 1837...det är coolt...
Och mycke skit var det...vet inte hur många hinkar skurvatten som gick åt..och inte försvann allt heller..
Men det gör inget...
Det är lite av ett historiskt dokument det där golvet..
Man kan se var det stått möbler...det är brännmärken i golvet där kaminen stått en gång...det finns massor med skavanker..

Men jag tycker det är vackert...alldeles underbart vackert..
Trots att det drar kallt i de breda springorna nu i vinter så älskar jag mitt golv...
Än så länge det vackraste golv jag har...
Och nu väntar jag bara på att solen ska orka över åsen och lysa på det igen..för då blir det ännu vackrare...