Vet inte om jag vågar berätta...

När jag berättat den här historien för mina barn har jag börjat med att tala om för dem att faktiskt kunde ha blivit moderlösa så det är inte bara nåt att skratta åt..för det är lite dumt..faktiskt..fast egentligen inte..eller..hmm..

Det hände sig iallfall så att vi inte fick start på arbetsbilen när vi avslutat jobbet med att rensa ogräs i Strömstads mest trafikerade rondell...vi hade inne fyra unga killar som extrahjälp och en av dem försökte ge oss starthjälp med sin bil men eftersom våran är en diesel så gick det inte så smidigt..
Jag sa...och tänk om folk kunde lyssna på gamla erfarna kärringar...att de skulle låta bilen gå ett tag för att ladda vårt batteri..
Men..nää..det skulle då inte spela nån roll!
Hmm...inte ens fast vi startar våran traktor så minst en gång om dan vintertid så lyssnar nån på mig..
Nää..unga virila vältränade killar puttar igång bilar..
Och eftersom det var en stor bil så puttar även gamla kärringar..
Det ska dom låta bli..
För när unga killar får start på bilar så trampar dom inte ner kopplingen och gasar på så bilen bara rullar utan dom gasar iväg..och gamla kärringar utan magmuskler har inte en chans att återfå jämvikten när dom lagt all sin tyngd mot flaket på en bil som sen kör iväg..
Jag hade valet att antingen släppa taget om flaket och ramla pladask på näsan i full fart eller att försöka springa med..
Så jag sprang..för allt vad tygen höll..men till slut kunde mina ben inte springa fortare så jag fick sluta springa och släpa med efter bilen en bit istället..på mitt vänstra ben..tack gode gud för mina knäskydd!!
Till sist var jag tvungen att släppa taget om flaket och gjorde en saltomortal eller två på asfalten och slog huvvet i backen...
Jag reste mig upp igen iallafall..
Mina "medputtare" stod 25 meter längre bak och fattade inte vad jag höll på med...
Och gamla kärringar har ju svårt att erkänna att dom är skröpliga...så..
- "Jodå, det gick bra.."
Fast lite slarkig i knät var jag ju...och lite ont i en hand...huvvet klarade sig med en rejäl bula..

Så jag jobbade vidare hela dan..och det som gjorde ondast var faktiskt handen som var lite blåslagen..
Knät var bara lite ostadigt..
Dan efter var knät inte så ostadigt längre bara svullet och stelt så jag jobbade på..hela den veckan...sen var det midsommar och långhelg och benet fick vila..
Knät och underbenet skiftade i alla regnbågens färger men det blev iallfall bättre dag för dag..och det blir det fortfarande..så jag har jobbat..
Idag känns det faktiskt riktigt bra..kan nästan gå utan att halta igen..

Jag vet att jag borde ha gått till läkare...jag borde ha sjukskrivit mig..
Men vi har ju så mycket att göra på jobbet..
Och jag är van vid att bita ihop..
Jag går inte till doktorn förrän jag tror jag ska dö eller möjligen om jag tror jag brutit nåt..och knät har inte gjort särskilt ont så det har jag nog inte gjort...
Och så länge det går åt rätt håll så...ja då är det väl "onödigt"..

Men jag lovar att söka läkare om det blir värre....
Jag lovar...